Muslimsk kvinnlig förebild - Dr. 'Aafia Siddiqui

 

Dr. 'Aafia Siddiqui är utan tvekan bland mina största inspirationer och förebilder.  Varje gång man läser om henne så fylls hjärtat av kärlek fisabillilah och ögonen fylls med tårar... Läs texten nedan så förstår ni varför!

 

 

Om hennes studier:

 

 

Dr. 'Aafia Siddiqui föddes i Karachi, Pakistan den 2 mars 1972. Efter hennes grundutbildning i Pakistan beslutade hon sig att för att flytta till USA för att kunna studera vidare på universitet, och där studerade hon vid University of Houston. Dr. 'Aafia Siddiqui blev väldigt framgångsrik i hennes studier, så pass att hon fick flytta över till Massachusetts Institute of Technology, ett forskningsinstitut som ligger nära Harvard University.

 

 

Under tiden hon studerade vid MIT så var hon väldigt engagerad i den muslimska studentföreningen MSA och hon brukade aktivt sprida da'wah [kalla till islam] till icke-muslimer för att de skulle få en bättre förståelse av islam. Trots att arabiska inte var hennes första språk så lyckades hon memorera hela Koranen och blev en hafidha al Quraan. Hon brukade hålla olika föreläsningar om islam, träffa konvertiter för att lära dem grunderna om islam osv. Det finns mycket att nämna om hennes starka engagemang och hur mycket hon offrade för islam samtidigt som hon var en upptagen student. 

 

 

När hon gifte sig med Mohamed Amjad Khan så sökte hon sig in till Brandeis University för att bli utbildad inom kognitiv neurovetenskap (hjärnforskning). År 1995 utexaminerades hon och gick ut med en PhD i handen. Och fyra år senare (1999) då hon var moder till två barn startade hon upp en ideell organisation som hon drev tillsammans med hennes syster Fowzia Siddiqui, organisationen kallades för "Institutet för islamisk forskning och undervisning".

 

 

Om hennes engagemang för Allahs religion och Profetens Nation:

 

När Dr.’Aafia Siddiqui studerade till sin doktorandutbildning vid forskningsuniversitet Massachusetts Institute of Technology så brukade hon vara aktiv i den muslimska studentföreningen MSA. Där brukade hon aktivt kalla till islam och sprida islams lära till muslimer såväl som ickemuslimer. En utgåva från tidningen ”Boston Magazine” (2004) skrev att: ”… Hon skrev tre guider till medlemmar som ville lära andra om islam. På (dawah)gruppens hemsida förklarar Siddiqui hur man driver ett da’wahbord som används vid skolevenemang för att utbilda människor om islam och övertala de till att konvertera till islam.”

 

 

Varje vecka brukade hon träffa konvertitet för att lära de grunderna om islam, hon brukade även undervisa för muslimska barn under helgen. Hennes omgivning och konvertitsystrarna som brukade närvara vid Dr. ’Aafias studiecirklar imponerades av henne, särskilt för att arabiska och engelska inte var hennes förstaspråk.

 

 

Under tiden hon studerade vid MIT så var hon väldigt engagerad i den muslimska studentföreningen MSA och hon brukade aktivt sprida da'wah [kalla till islam] till icke-muslimer för att de skulle få en bättre förståelse av islam. Trots att arabiska inte var hennes första språk så lyckades hon memorera hela Koranen och blev en hafidha al Quraan. Hon brukade hålla olika föreläsningar om islam, träffa konvertiter för att lära dem grunderna om islam osv. Det finns mycket att nämna om hennes starka engagemang och hur mycket hon offrade för islam samtidigt som hon var en upptagen student.

 

 

Utöver hennes starka engagemang för Allahs religion så engagerade hon sig även för profetens nation, i synnerhet de förtryckta muslimerna runt om i världen. Hon brukade samla in exemplarer av Koranen och andra islamiska böcker som hon sedan skickade iväg till muslimska fångar. Sobhan Allah, hon var en kvinna som brukade lägga ner så mycket tid och energi på att hjälpa de muslimska fångarna, och idag är hon en själv en muslimsk fånge som avtjänar ett 86års långt fängelsesstraff, för ett brott hon dessutom inte har begått. HasbunAllaho wa ni’mal wakeel, må Allah frige henne!

 

 

Under tiden hon studerade vid MIT så var hon väldigt engagerad i den muslimska studentföreningen MSA och hon brukade aktivt sprida da'wah [kalla till islam] till icke-muslimer för att de skulle få en bättre förståelse av islam. Trots att arabiska inte var hennes första språk så lyckades hon memorera hela Koranen och blev en hafidha al Quraan. Hon brukade hålla olika föreläsningar om islam, träffa konvertiter för att lära dem grunderna om islam osv. Det finns mycket att nämna om hennes starka engagemang och hur mycket hon offrade för islam samtidigt som hon var en upptagen student.Vid ett tillfälle då den lokala moskén hade anordnat en insamling till föräldralösa barn i Bosnien så höll Dr.’Aafia Siddiqui en föreläsning och skällde då ut männen som satt i församlingen. Hon frågade: ”Vart är männen? Varför måste jag vara den som står här och sköter det här jobbet?” Och visst hade hon rätt, bröderna satt bara passiva i publiken när hon alldeles själv skötte det mesta, trots hennes roll som student, fru och mor till tre barn. Även om hon var en mycket upptagen kvinna så hindrade det aldrig henne från att engagera sig för islam och muslimerna.

 

 

Under 90-talet då kriget i Bosnien bröt ut så satt hon inte bakåtlutad med benen i kors och hon väntade inte på att någon annan skulle agera. Istället började hon omedelbart göra något och hon tog tag i saker och ting i sina egna händer. Hon satt inte och fantiserade sig bort över hur det skulle vara om hon hade åkt ner till Bosnien och hjälpt till där istället, snarare agerade hon där hon var även om hon inte befann sig på plats. Genom hennes handlingar bevisade hon att man alltid kan göra någonting för att hjälpa de förtryckta muslimerna. Det gjorde hon genom att tala med människor för att skapa medvetenhet, anordna insamlingar, skicka ut mejl osv. Hon gjorde alltid något och var sällan passiv.

 

 

När pengar skulle samlas in till föräldralösa barn i Bosnien, så satt publiken bara där och stirrade hjälplöst på henne så hon frågade: ”Hur många i det här rummet äger mer än ett par skor?” När nästan alla räckte upp sina hände fortsatte hon: ”Skänk era skor till muslimerna i Bosnien som väntar en tuff och kall vinter!” Dr. 'Aafia Siddiqui var så effektiv och påverkade många att till och med självaste imamen tog av sig sina skor för att donera dem!

 

 

Om hennes situation:

 

"Jag ser Allahs budbärare (salla Allaho alayhi wa sallam) i mina drömmar VARJE natt"



Dr. 'Aafia Siddiqui är mer känd som "Fånge 650", och "Den gråa damen från Bagram". Den 30:e mars år 2003 så var hon och hennes tre barn på väg till Islamabad för att hälsa på en släkting, men på vägen dit så blev de kidnappade. Hon fördes till det hemliga CIA-fängelset Bagram, och hennes barn placerades på okända ställen. De amerikanska soldaterna brukade utsätta henne för grova övergrepp som våldtäkt, och tortera henne så hårt att hon förlorade hennes minne.



Den före detta Guantanamofången Moazzam Begg berättade att han brukade höra en kvinna skrika ett hjärtskärande skrik, och vissa fångar hungerstrejkade och vägrade att äta tills Dr. Aafia Siddiqui blev frisläppt. Några fångar som senare lyckades rymma från Bagram år 2005 berättade om "Fånge 650". Vittnen som Shaykh Abu Yahya al-Libi (rahimahullaah) berättade att man höll henne i en isoleringscell i 2 år, och att hon bara var omringad av män. De amerikanska soldaterna förnedrade henne på alla möjliga sätt, och när hon behövde uträtta sina behov så följde dem till och med henne till toaletten. 


Under en femårsperiod visste varken hennes familj eller någon annan om fortfarande var vid liv eller om hon var död, just för att de pakistanska myndigheterna och USA vägrade att gå ut med information
Dr. ’Aafia Siddiqui blev senare anklagad för ett mordförsök på några amerikanska soldater, men faktum var att hon aldrig gjorde något och istället var det hon som blev skjuten. På grund av de falska anklagelserna så dömde man henne till ett 86 (!!) års fängelsesstraff...Wa la hawla wa la quwwata illa billah!



Vid Allah, de prövningar hon har fått utstå, och det hon fortfarande går igenom är ingenting vi kan föreställa oss eller något vi kan förstå. Vi känner inte ens till hälften av vad hon får gå igenom, men Allah som är den Allseende och Allhörande känner till hennes kamp och Han förbiser aldrig vad förtryckarna gör.



En tröst för henne är även de drömmarna som Allah har välsignat henne med. När 'Aafias mor pratade med henne förra Ramadan och berättade hur plågsamt det var för henne att se vilken situation ’Aafia befann sig i så svarade hon:
"Jag ser Allahs budbärare (salla Allaho ’alayhi wa sallam) i mina drömmar VARJE natt. En gång sade han till mig: Tala om för din moder att inte sörja, för det Allah har förberett för henne i det Nästkommande livet är bättre."


Och i en annan dröm tog Profeten Muhammad (salla Allaho alayhi wa sallam) med 'Aafia Siddiqui för att träffa hans fru, de troendes moder 'Aisha (radiya Allaho anha) och han sade till Aisha: "Träffa vår dotter, 'Aafia."
Sobhan Allah, vilken ära och vilka glada budskap som väntar henne! Hur kan man inte beundras över hennes starka eemaan och uthålighet, hon är sannerligen en förebild för oss alla… Må Allah stabilisera henne, påskynda hennes frigivning och välsigna vår ummah med fler starka kvinnor som ’Aafia Siddiqui, allahumma amin!

/Al Ghareebah

          
 


Lämnade Madinah för att vara i närheten av sina skatter



Shaykh Abdullah Azzam frågade en gång Ibrahim al-Akhdar (dåvarande imam i Mecka): "Varför låter du inte din ljuvliga röst höras av de muslimer som kommer från olika plaatser för att höra din röst? Varför skulle du vilja återvända tillbaka till Madinah?"

Ibrahim al-Akhdar svarade, "Min mormor och min moder är mina skatter i denna värld, och jag måste uppfylla mitt ansvar gentemot dem och behandla dem väl. Ingen annan kan göra det åt mig."

Shaykh Abdullah Azzam sade då, "Varför tar du inte hit din mormor?"
Han svarade, "Hon vägrar att lämna Madinah i fruktan av att hon kanske dör utanför staden. Hennes högsta önskan är att bli begravd i gravplatsen al-Baqi (som ligger i Madinah)."

Ibrahim al-Akhdar höll sannerligen sitt ord och lämnade Mecka för att återvända till Madinah där han började leda bönen i en liten moské. Allt för att vara i närheten av sina skatter, sin moder och mormor.

[‘Majallat al-Jihad’; #36, Rabi’ al-Awwal 1408]
 
         Foto: ~ Imamen som lämnade Madinah för att vara i närheten av sina skatter: 

Shaykh Abdullah Azzam frågade en gång Ibrahim al-Akhdar (dåvarande imam i Mecka): "Varför låter du inte din ljuvliga röst höras av de muslimer som kommer från olika platser för att höra din röst? Varför skulle du vilja återvända tillbaka till Madinah?" 
 
Ibrahim al-Akhdar svarade, "Min mormor och min moder är mina skatter i denna värld, och jag måste uppfylla mitt ansvar gentemot dem och behandla dem väl. Ingen annan kan göra det åt mig."

Shaykh Abdullah Azzam sade då, "Varför tar du inte hit din mormor?" 
Han svarade, "Hon vägrar att lämna Madinah i fruktan av att hon kanske dör utanför staden. Hennes högsta önskan är att bli begravd i gravplatsen al-Baqi (som ligger i Madinah)."
 
Ibrahim al-Akhdar höll sannerligen sitt ord och lämnade Mecka för att återvända till Madinah där han började leda bönen i en liten moské. Allt för att vara i närheten av sina skatter, sin moder och mormor. 

[‘Majallat al-Jihad’; #36, Rabi’ al-Awwal 1408]  


Vad vore tjänaren utan ikhlaas?

 
Om man utför goda handlingar utan ikhlaas [uppriktighet], så är det precis som om man bygger upp ett berg som man sedan krossar så att det blir till aska. Med andra ord, utan ikhlaas blir handlingarna meningslösa.  ~ Al Ghareebah

Må Allah göra oss bland de uppriktiga!


RSS 2.0