"Jag kan bara göra duaa"       

                                 Av: Babar Ahmad [må Allah påskynda hans frigivning].

Jag har fått ett dussintals, om inte hundratals brev under min tid i fängelset. Breven har handlat om oförmågan eller oviljan att kunna göra något förutom duaa.  De har skrivit ”Det finns inget annat vi kan göra för dig än duaa” och ”Jag är hjälplös, och kan inte göra något annat än duaa” etc. Men det finns några motsägelser i deras påståenden.

Till att börja med, duaa är en typ av dyrkan. Och en av de mest älskade handlingarna hos Allah, och en av de bästa gåvorna en muslim kan skänka en annan muslim och ett användbart vapen för de troende. Antalet verser från Koranen och återberättelser från ahadith där duaa nämns ensamt utan åtföljande av handlingar är få. Snarare brukade Allahs budbärare (salla Allahu alayhi wa sallam), hans följeslagare och de rättfärdiga föregångarna göra duaa tillsammans med handlingar.

Exempelvis slaget vid Uhud, Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) och de troende satt inte bara i Madinah för att göra duaa. Istället gick de ut för att möta fiendernas armé och gjorde duaa före, under tiden och efter striden. Bara vid ett fåtal nödsituationer nämns duaa nämns utan handlingar, där handlingar i princip är omöjliga att utföra. Exempelvis Yunus (alayhi sallam) som inte kunde göra något annat när han var fast i valens mage, så i hans situation kunde han bara göra duaa. Eller när Profeten Muhammad (salla Allahu alayhi wa sallam) hade kallat folket av Taif till islam och därefter blivit hånad och slagen tills hans sandaler fylldes med blod, i den situationen gjorde han enbart duaa till Allah. Och de tre männen som var instängda i en grotta, det fanns praktiskt taget inget annat som de skulle kunna göra så därför gjorde de duaa.

Men om vi tar en titt på våra personliga liv; när det kommer till att tjäna pengar, hur många av oss sitter i våra hem och nöjer oss med duaa? När det kommer till att handla in kläder och andra ägodeler, hur många av oss sitter bara hemma för att göra duaa? När det kommer till att försköna våra hem, hur många av oss sitter och gör duaa utan någon praktisk ansträngning? Men när det gäller att göra saker för andra, för andra muslimer, för muslimska fångar så tror vi att det enbart räcker med att sitta hemma och göra duaa utan några handlingar.

Jag fängslades i augusti år 2004 och under den perioden har mina familjemedlemmar arbetat dag och natt, offrat, anordnat kampanjer, haft möten och telefonsamtal, skrivit, talat och rest – må Allah belöna dem. Och dem har även gjort duaa, må Allah besvara deras duaa. Folk har gått ut i både kyla och regn för att protestera och delta under demonstrationer. Och min fader, må Allah bevara honom, som förmodligen är den sista personen på planeten som jag skulle kunna tänka mig, höll ett tal om de medborgerliga rättigheterna under en protest vid Downing Street. Anledningen till att min fader, min familj, nära släktingar och ett fåtal vänner lade ner så mycket kraft och energi istället för att bara sitta hemma och göra duaa, är för att den här gången var det personligt. Den här gången var det någon av samma kött och blod som satt fängslad, och inte någon kinesisk man som sitter på Guantanamo Bay. Därför kände dem sig tvungna att agera och hade inte råd att bara sitta hemma för att göra duaa. 

Vi borde tänka om när vi fortsätter med våra bekvämliga liv och gör duaa och känner att vi har gjort tillräckligt för de muslimska fångarna. Men tänk om det är vår tur imorgon? Tänk om vår egen dörr blir insparkad av poliser och om vi utsätts för husrannsakan? Tänk om vår egen make, bror, son eller fader grips av beväpnade poliser? Hade det inte varit annorlunda då? Skulle vi fortfarande känna oss "hjälplösa" som vi gjorde för den kinesiska mannen som sitter i Guantanamo Bay? Skulle vi sitta hemma och levt våra liv som vanligt och nöjt oss med lite duaa? Eller skulle vi uppmärksamma, skriva, ordna upp kampanjer, resa osv? Låt oss vara genuint ärliga mot oss själva. Vi är till naturen själviska av oss, men i en sådan situation så hade våra döda hjärtan till och med agerat och inte nöjt sig med bara duaa.

Så nästa gång du känner dig hjälplös och tror att du har gjort din bit genom att göra duaa, fråga dig själv ärligt om din situation verkligen är som Yunus (alayhi sallam) när han var fast i magen av en val, eller om du befinner dig i den sitsen Profeten Muhammad (salla Allahu alayhi wa sallam) var i. Om det är någon som har rätten till att nöja sig med duaa, så skulle det vara oss fångar. Men till och med vi gör mer än bara duaa trots att vi sitter fängslade. De av oss som kan skriva, brukar skriva och de av oss som kan rita, brukar rita. Och om man inte kan skriva eller rita till förmån för de människor utanför så gör vi åtminstone dawah på människorna som sitter fängslade. Så att de åtminstone får en positiv syn på muslimer när de lämnar fängelset.

Duaa åtföljs av handlingar. Innan vi planerar konferenser så gör vi duaa före och vi gör duaa under tiden och efter så att resultatet blir bra och att Allah accepterar våra ansträngningar. Så nästa gång Shaytan viskar att du bara kan göra duaa. Granska era hjärtan och era samveten.

- Al Ghareebah.

Hjärtat på arabiska kallas för qalb och kommer ifrån taqallub vilket betyder förändring eller variation. Och det är exakt det hjärtat gör – det förändras ofta.  En hadith rapporterad från sahih al- Jâmi (nr 2364) bekräftar det när Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) sade: ”Hjärtat (qalb) har sitt namn från dess ständiga förändringar (taqallub). Liknelsen av ett hjärta är som en fjäder vid roten av ett träd, som vinden vänder om och om igen.”

Så varje tjänare måste vara mån om att ta vara på sitt hjärta. Eftersom att våra hjärtan ändras konstant, och Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) beskrev det även som att: ”Hjärtat i Adams son ändrar sig snabbare än en skål snabbt kokande vatten.” Därför brukade Allahs Budbärare recitera följande duaa, ”Ya muqallib al qulob, thabbit qalbi ’ala deenik – Åh, Du som vänder på våra hjärtan, gör mitt hjärta fast i din religion.” [Muslim]

Precis som vi lägger tid och energi på att träna vår kropp, så måste vi tänka på att träna våra hjärtan och ständigt hålla det vid liv. Det är viktigt att man skyddar hjärtat och håller det borta från alla sorts sjukdomar och synder.  För att kunna göra det så måste man börja med att granska sitt hjärta, och se efter om hjärtat blivit drabbad av någon sjukdom därefter måste man behandla sjukdomen innan det förgör personen. Just för att Allah har varnat oss för det döda hjärtat som är förseglat, hårt och blint.

Ibn ul-Qayyim al-Jawziyyah, må Allah vara honom nådig, sade:

”Nyckeln till att hjärtat livas upp ligger i reflektionen av Koranen, att vara ödmjuk inför Allah i sin ensamhet, och att lämna synder.” [Hâdiyyul-Arwâh ilâ Bilâdil-Afrâh sid. 45]

Ibn ul-Qayyim (rahimahullaah) förklarar även i sin bok (ighadatu lahfan fi masayid shaytan 1/11-19) att precis som hjärtat kan beskrivas som levande eller dött, så kan det även beskrivas som tillhörande av en av tre typer:

1) Det sunda och friska hjärtat

2)  Det döda hjärtat

3) Det sjuka hjärtat

 Det friska och sunda hjärtat

På Domedagen då vi kommer stå inför Allah så kommer bara de som bär på ett friskt hjärta kunna räddas.  Allah, den Upphöjde, säger i sourah ash shu’ara, vers 88-89:

 يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌ وَلَا بَنُونَ

”…den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn.

إِلَّا مَنْ أَتَى اللَّهَ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ

Och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta."

Det friska hjärtat är rent från alla begär och håller fast vid det Allah befaller och håller sig undan om vad Han förbjuder. När det friska hjärtat älskar, så älskar det för Allahs skull, när det hatar så hatar det för Allahs skull, när det ger, så ger det för Allahs skull. Och när det håller tillbaka så håller det tillbaka för Allahs skull.

 Det döda hjärtat

Det döda hjärtat är raka motsatsen till det friska hjärtat. Det döda hjärtat känner inte till sin Herre, och dyrkar inte Honom så som Han har befallt oss att dyrka Honom. Istället håller det fast vid dess lust och begär även om det orsakar Allahs vrede. Dess begär är dess guide, och dess okunskap är dess ledare. Det döda hjärtats kärlek och dess hat, och dess givande och tillbakahållande är utifrån dess begär. Det döda hjärtat har fastnat för de tillfälliga nöjen och är försjunken i de världsliga ting.

Det sjuka hjärtat

Det sjuka hjärtat bär på ett liv, men är samtidigt drabbad av en sjukdom. Anledningen till att det sjuka hjärtat är vid liv är för att det kvarhåller kärleken till Allah, tron på Honom och tilltron till Honom.  Men det har också ett begär och är fullt av självbeundran vilket kan leda till dess egen undergång. Det sjuka hjärtat lyssnar till två kall: Ett som kallar till Allah och Hans Profet (salla Allahu alayhi wa sallam), och det andra som kallar till de tillfälliga nöjena av denna värld.

Summering: Det första hjärtat är levande, undergivet Allah, ödmjukt, känsligt och medvetet, det andra hjärtat är hårt och dött, och det tredje vajar mellan dess säkerhet och dess undergång.

~ Al Ghareebah