Får systrar göra dawah?
Prisad vare Allaah,
Det är obligatoriskt för kvinnor precis som männen att kalla till Allaah och påbjuda det goda samt förbjuda det onda, vilket texter från Koranen och Sunnah indikerar, och de lärdas uttalande förtydligar detta. Så kvinnor måste kalla till Allaah och påbjuda det goda och förbjuda det onda i enlighet med sharee'ah, precis som männen är skyldiga till att göra.
En kvinna borde inte avskräckas från att kalla till Allaah på grund av känslor som ångest, brist på tålamod eller för att vissa människor ser ner på henne, förolämpar och förlöjligar henne. Snarare borde hon stå ut med det och ha tålamod. Om hon tror att människor kommer att se ner på henne eller göra narr av henne, då borde hon sträva efter att vara det bästa exemplet och bära korrekt hijaab framför icke-mahram och undvika beblandning.
Hon borde se till att hennes da'wah är fri från något klandervärt. Om hon gör da'wah till främmande män då måste hon bära korrekt hijaab och undvika att vara ensam med en icke-mahram. Om hon gör da'wah till kvinnor så bör hon göra det med visdom och se till att hon har ett gott beteende. Hon måste undvika alla typer av fitnaah, så som att visa upp sin skönhet eller tala på ett mjukt sätt inför främmande män. Hon måste även vara noga med att kalla till Allaah, och på ett sätt som inte skadar hennes religiösa engagemang och rykte.
[Shaykh ‘Abd al-‘Azeez ibn Baaz, al-Fataawa al-Jaami’ah li’l-Mar’ah al-Muslimah, sid. 1010]
Lyssna på Khalid Yasins klockrena svar!
Shaykh al-Maqdisi frisläppt
All lov pris och tacksamhet tillkommer Allah! Vår ärade shaykh Abu Muhammad al-Maqdisi har blivit frisläppt från fängelset. Om inte frisläppandet av muslimer glädjer den troende så bör man omedelbart granska sitt hjärta.
Här är en bild med shaykhen tillsammans med vår respekterade shaykh Abu Qatada efter al-Maqdisis frisläppning, må Allah bevara våra shuyokh och skydda de från människors tungor.
Reflektera över Koranen
"Nycklarna till hjärtats liv ligger i att reflektera över Koranens betydelse, att vara ödmjuk inför Allaah i hemlighet och att lämna synder."
[Hadiyyul-Arwah ila Bilaadil-Afrah sid. 45]
Och Allaah den Högste säger:
كِتَابٌ أَنزَلْنَاهُ إِلَيْكَ مُبَارَكٌ لِّيَدَّبَّرُوا آيَاتِهِ وَلِيَتَذَكَّرَ أُوْلُوا الْأَلْبَابِ
"Detta är en välsignad Skrift som Vi har uppenbarat för dig, [Muhammad]. Människorna bör tänka över dess budskap och lägga dem på minnet, om de har förstånd." [Sourah Saad, vers 29]
"Min döda nation"
Min så kallade muslimska ummah har tillgång till miljontals av soldater, vapen, stridsvagnar, automatvapen, stridsplaner och ändå så misslyckas de att hjälpa mig. Oroa er inte för Domedagen för ni kommer ändå inte ställas till svars, för ni är inte mina bröder i islam. Ni är araber, perser, palestinier, afrikaner, malaysier, indonesier, asiater, men inte mina muslimska systrar och bröder.
Islam QA - Fatwa nr. 21284 "Att hjälpa förtryckta muslimer"
3) Stöd de svaga och förtryckta på alla sätt, inklusive media och internet.
6) Att fullfölja alla medel för att bygga upp material och moral styrka, i förberedelse inför mötet med fienden (i krig).
8) Att orsaka så mycket skada som möjligt för fienderna som är i ett tillstånd av krig med oss, genom att bojkotta deras produkter, attackera dem verbalt och att skriva för att förödmjuka och irritera dem, och utpeka deras kufr och shirk, och deras förolämpningar gentemot Allaah, Hans Sändebud och de troende, publicera så mycket som möjligt i audiovisuella medier och medier som sprider utskrifter om detta allvarliga ämne samtidigt som man också sammankopplar det till Islamsk tro och orden av Allaah och Hans Sändebud.
"Allahumma 'hdinee feeman hadayt wa 'aafinee feeman 'aafayt wa tawallanee feeman tawallayt wa baarik li feeman a'tayt, wa qini sharra ma qadayt, fa innaka taqdee wa la yuqdaa 'alayk. Wa innahu laa yadhillu man waalayt wa la ya'izzu man 'aadaayt, tabarakta Rabbana wa ta'aalayt la manja minka illa ilayk."
"Åh Allah, vägled mig bland dem som Du har väglett, förlåt mig tillsammans med dem som Du har förlåtit, var en bundsförvant till mig tillsammans med dem som Du är en bundsförvant till, och välsigna för mig det som du har skänkt mig. Skydda mig från den ondska som Du har förutbestämt, för sannerligen bestämer Du och ingen kan bestämma över Dig. För säkerligen, den som Du gör förbund med blir aldrig förödmjukad och den som Du tar som fiende är aldrig ärad eller mäktig. Åh vår Herre, Välsignad och Upphöjd är Du. Det finns ingen undflykt från Dig utom hos Dig." [Abu Dawood nr. 1425, al-Tirmidhi nr. 464 al-Nasaa'i nr. 1746]
"Jag kan bara göra duaa"
"Jag kan bara göra duaa"
Av: Babar Ahmad [må Allah påskynda hans frigivning].
Jag har fått ett dussintals, om inte hundratals brev under min tid i fängelset. Breven har handlat om oförmågan eller oviljan att kunna göra något förutom duaa. De har skrivit ”Det finns inget annat vi kan göra för dig än duaa” och ”Jag är hjälplös, och kan inte göra något annat än duaa” etc. Men det finns några motsägelser i deras påståenden.
Till att börja med, duaa är en typ av dyrkan. Och en av de mest älskade handlingarna hos Allah, och en av de bästa gåvorna en muslim kan skänka en annan muslim och ett användbart vapen för de troende. Antalet verser från Koranen och återberättelser från ahadith där duaa nämns ensamt utan åtföljande av handlingar är få. Snarare brukade Allahs budbärare (salla Allahu alayhi wa sallam), hans följeslagare och de rättfärdiga föregångarna göra duaa tillsammans med handlingar.
Exempelvis slaget vid Uhud, Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) och de troende satt inte bara i Madinah för att göra duaa. Istället gick de ut för att möta fiendernas armé och gjorde duaa före, under tiden och efter striden. Bara vid ett fåtal nödsituationer nämns duaa nämns utan handlingar, där handlingar i princip är omöjliga att utföra. Exempelvis Yunus (alayhi sallam) som inte kunde göra något annat när han var fast i valens mage, så i hans situation kunde han bara göra duaa. Eller när Profeten Muhammad (salla Allahu alayhi wa sallam) hade kallat folket av Taif till islam och därefter blivit hånad och slagen tills hans sandaler fylldes med blod, i den situationen gjorde han enbart duaa till Allah. Och de tre männen som var instängda i en grotta, det fanns praktiskt taget inget annat som de skulle kunna göra så därför gjorde de duaa.
Men om vi tar en titt på våra personliga liv; när det kommer till att tjäna pengar, hur många av oss sitter i våra hem och nöjer oss med duaa? När det kommer till att handla in kläder och andra ägodeler, hur många av oss sitter bara hemma för att göra duaa? När det kommer till att försköna våra hem, hur många av oss sitter och gör duaa utan någon praktisk ansträngning? Men när det gäller att göra saker för andra, för andra muslimer, för muslimska fångar så tror vi att det enbart räcker med att sitta hemma och göra duaa utan några handlingar.
Jag fängslades i augusti år 2004 och under den perioden har mina familjemedlemmar arbetat dag och natt, offrat, anordnat kampanjer, haft möten och telefonsamtal, skrivit, talat och rest – må Allah belöna dem. Och dem har även gjort duaa, må Allah besvara deras duaa. Folk har gått ut i både kyla och regn för att protestera och delta under demonstrationer. Och min fader, må Allah bevara honom, som förmodligen är den sista personen på planeten som jag skulle kunna tänka mig, höll ett tal om de medborgerliga rättigheterna under en protest vid Downing Street. Anledningen till att min fader, min familj, nära släktingar och ett fåtal vänner lade ner så mycket kraft och energi istället för att bara sitta hemma och göra duaa, är för att den här gången var det personligt. Den här gången var det någon av samma kött och blod som satt fängslad, och inte någon kinesisk man som sitter på Guantanamo Bay. Därför kände dem sig tvungna att agera och hade inte råd att bara sitta hemma för att göra duaa.
Vi borde tänka om när vi fortsätter med våra bekvämliga liv och gör duaa och känner att vi har gjort tillräckligt för de muslimska fångarna. Men tänk om det är vår tur imorgon? Tänk om vår egen dörr blir insparkad av poliser och om vi utsätts för husrannsakan? Tänk om vår egen make, bror, son eller fader grips av beväpnade poliser? Hade det inte varit annorlunda då? Skulle vi fortfarande känna oss "hjälplösa" som vi gjorde för den kinesiska mannen som sitter i Guantanamo Bay? Skulle vi sitta hemma och levt våra liv som vanligt och nöjt oss med lite duaa? Eller skulle vi uppmärksamma, skriva, ordna upp kampanjer, resa osv? Låt oss vara genuint ärliga mot oss själva. Vi är till naturen själviska av oss, men i en sådan situation så hade våra döda hjärtan till och med agerat och inte nöjt sig med bara duaa.
Så nästa gång du känner dig hjälplös och tror att du har gjort din bit genom att göra duaa, fråga dig själv ärligt om din situation verkligen är som Yunus (alayhi sallam) när han var fast i magen av en val, eller om du befinner dig i den sitsen Profeten Muhammad (salla Allahu alayhi wa sallam) var i. Om det är någon som har rätten till att nöja sig med duaa, så skulle det vara oss fångar. Men till och med vi gör mer än bara duaa trots att vi sitter fängslade. De av oss som kan skriva, brukar skriva och de av oss som kan rita, brukar rita. Och om man inte kan skriva eller rita till förmån för de människor utanför så gör vi åtminstone dawah på människorna som sitter fängslade. Så att de åtminstone får en positiv syn på muslimer när de lämnar fängelset.
Duaa åtföljs av handlingar. Innan vi planerar konferenser så gör vi duaa före och vi gör duaa under tiden och efter så att resultatet blir bra och att Allah accepterar våra ansträngningar. Så nästa gång Shaytan viskar att du bara kan göra duaa. Granska era hjärtan och era samveten.
- Al Ghareebah.
Vikten av att vårda sitt hjärta och hjärtats olika typer
Hjärtat på arabiska kallas för qalb och kommer ifrån taqallub vilket betyder förändring eller variation. Och det är exakt det hjärtat gör – det förändras ofta. En hadith rapporterad från sahih al- Jâmi (nr 2364) bekräftar det när Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) sade: ”Hjärtat (qalb) har sitt namn från dess ständiga förändringar (taqallub). Liknelsen av ett hjärta är som en fjäder vid roten av ett träd, som vinden vänder om och om igen.”
Så varje tjänare måste vara mån om att ta vara på sitt hjärta. Eftersom att våra hjärtan ändras konstant, och Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) beskrev det även som att: ”Hjärtat i Adams son ändrar sig snabbare än en skål snabbt kokande vatten.” Därför brukade Allahs Budbärare recitera följande duaa, ”Ya muqallib al qulob, thabbit qalbi ’ala deenik – Åh, Du som vänder på våra hjärtan, gör mitt hjärta fast i din religion.” [Muslim]
Precis som vi lägger tid och energi på att träna vår kropp, så måste vi tänka på att träna våra hjärtan och ständigt hålla det vid liv. Det är viktigt att man skyddar hjärtat och håller det borta från alla sorts sjukdomar och synder. För att kunna göra det så måste man börja med att granska sitt hjärta, och se efter om hjärtat blivit drabbad av någon sjukdom därefter måste man behandla sjukdomen innan det förgör personen. Just för att Allah har varnat oss för det döda hjärtat som är förseglat, hårt och blint.
Ibn ul-Qayyim al-Jawziyyah, må Allah vara honom nådig, sade:
”Nyckeln till att hjärtat livas upp ligger i reflektionen av Koranen, att vara ödmjuk inför Allah i sin ensamhet, och att lämna synder.” [Hâdiyyul-Arwâh ilâ Bilâdil-Afrâh sid. 45]
Ibn ul-Qayyim (rahimahullaah) förklarar även i sin bok (ighadatu lahfan fi masayid shaytan 1/11-19) att precis som hjärtat kan beskrivas som levande eller dött, så kan det även beskrivas som tillhörande av en av tre typer:
1) Det sunda och friska hjärtat
2) Det döda hjärtat
3) Det sjuka hjärtat
Det friska och sunda hjärtat
På Domedagen då vi kommer stå inför Allah så kommer bara de som bär på ett friskt hjärta kunna räddas. Allah, den Upphöjde, säger i sourah ash shu’ara, vers 88-89:
يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌ وَلَا بَنُونَ
”…den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn.
إِلَّا مَنْ أَتَى اللَّهَ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ
Och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta."
Det friska hjärtat är rent från alla begär och håller fast vid det Allah befaller och håller sig undan om vad Han förbjuder. När det friska hjärtat älskar, så älskar det för Allahs skull, när det hatar så hatar det för Allahs skull, när det ger, så ger det för Allahs skull. Och när det håller tillbaka så håller det tillbaka för Allahs skull.
Det döda hjärtat
Det döda hjärtat är raka motsatsen till det friska hjärtat. Det döda hjärtat känner inte till sin Herre, och dyrkar inte Honom så som Han har befallt oss att dyrka Honom. Istället håller det fast vid dess lust och begär även om det orsakar Allahs vrede. Dess begär är dess guide, och dess okunskap är dess ledare. Det döda hjärtats kärlek och dess hat, och dess givande och tillbakahållande är utifrån dess begär. Det döda hjärtat har fastnat för de tillfälliga nöjen och är försjunken i de världsliga ting.
Det sjuka hjärtat
Det sjuka hjärtat bär på ett liv, men är samtidigt drabbad av en sjukdom. Anledningen till att det sjuka hjärtat är vid liv är för att det kvarhåller kärleken till Allah, tron på Honom och tilltron till Honom. Men det har också ett begär och är fullt av självbeundran vilket kan leda till dess egen undergång. Det sjuka hjärtat lyssnar till två kall: Ett som kallar till Allah och Hans Profet (salla Allahu alayhi wa sallam), och det andra som kallar till de tillfälliga nöjena av denna värld.
Summering: Det första hjärtat är levande, undergivet Allah, ödmjukt, känsligt och medvetet, det andra hjärtat är hårt och dött, och det tredje vajar mellan dess säkerhet och dess undergång.
~ Al Ghareebah
Var i dounya som en resenär
”Vi har förrått Sheikh Abu Hamza och bröderna”
”Vi har förrått Sheikh Abu Hamza och bröderna”
Skriven av: Abu Nusaybah, må Allah påskynda hans frigivning.
[Notera att hans text riktar sig till muslimerna i UK, men muslimerna i Sverige och runt om i världen bär på minst lika mycket ansvar.]
Jag skriver det här för att först och främst rikta det till mig själv, och sedan till mina bröder och systrar i Storbritannien om bröderna som vi har förrått; Sheikh Abu Hamza, Khaled al-Fawwaz, Adel Abdul Bary, Babar Ahmad och Talha Ahsan.
Våra bröder har suttit fängslade och levt under svåra förhållanden i nästan ett decennium, några mer och andra mindre. Även om muslimerna i Storbritannien utgör (ca) två miljoner så har stödet från muslimerna varit minimal.
Under de 10 åren har brödernas familjer kämpat ensamma utan något stöd, vare sig det handlar om moraliskt stöd eller ekonomiskt. Väldigt få har sträckt ut sin hand för att hjälpa dem. Faktum är att det är icke-muslimerna som har hjälpt bröderna med deras fall, trots att vi har många miljonärer bland oss muslimer idag [som hade kunnat vara delaktiga]. Vi har mycket som vi kommer stå till svars för inför Allah.
De senaste dagarna har många organisationer anordnat många evenemang och kampanjer för bröderna, men agerat alldeles för sent. Bröderna behövde oss för flera år sedan. Misslyckandet på kampanjerna och det dåliga engagemanget beror på saker som nationalism (han är Egyptier, så det är inte mitt problem), ”gruppism” (han är inte från min jamaa’ah), ”sheikhism” (min sheikh gillar inte honom, eller tycker att han är för extrem så jag kan inte hjälpa honom), osv. Alla är ute efter sina egna intressen istället för att uppriktigt bry sig om vad som verkligen spelar roll – bröderna och att de behöver oss som en Ummah. Det krävs en förändring snabbt.
Det är även hyckleri att se många organisationer (utan att nämna några namn) visa medlidande för några av de fängslade bröderna, men att sedan se samma organisationer gå ut offentligt i medierna och glädjs över att arresterandet av Sheikh Abu Hamza.
Vi som individer eller grupper kanske har lyckats lite här och var, men som en Ummah i Storbritannien faller vi, för att vi inte är enade.
Allah säger,
”De som framhärdar i att förneka sanningen är sinsemellan bundsförvanter och de stöder och beskyddar varandra; om ni inte handlar på samma sätt kommer förtrycket på jorden att fortsätta och oordningen och sedefördärvet att tillta.” [8:73]
Det är på tiden att vi frågar oss själva hur uppriktiga vi egentligen är i stödjandet av Allahs Deen och de troende muslimerna. Det är på tiden att Mashaykh, Da’ees och Jamaa’ah verkligen sätter sig ner och diskutera våra skillnader med daleel [bevis] och uppriktighet, och att acceptera sanningen när den framförs. Det är på tiden att vi enar oss som en Ummah.
Allah säger,
"Men [människorna] har slagit sönder denna enhet och splittrats i sekter, där medlemmarna i varje sekt [framhäver] och gläds åt sina [särdrag]." [23:53]
Vid Allah mina bröder och systrar, Jag fruktar att Dagen som väntar oss kommer vara för svår för oss. Jag fruktar att Allahs straff kommer drabba oss alla muslimer i Storbritannien, och att vi kommer genomgå vad våra bröder fick genomgå i Bosnien pga. vårt sätt att behandla våra bröder.
Må Allah väcka muslimerna i Storbritannien, och hela Ummahn, ena Shuyoukh, Da’ees och Jamaa’at på haqq som håller vid Haqq, och ta bort onödigt gräl som inte har någon betydselse i stödjandet för Allahs Deen och Ummahn. Ameen.
Er broder,
Abu Nusaybah
Muslimsk kvinnlig förebild - Dr. 'Aafia Siddiqui
Dr. 'Aafia Siddiqui är utan tvekan bland mina största inspirationer och förebilder. Varje gång man läser om henne så fylls hjärtat av kärlek fisabillilah och ögonen fylls med tårar... Läs texten nedan så förstår ni varför!
Om hennes studier:
Dr. 'Aafia Siddiqui föddes i Karachi, Pakistan den 2 mars 1972. Efter hennes grundutbildning i Pakistan beslutade hon sig att för att flytta till USA för att kunna studera vidare på universitet, och där studerade hon vid University of Houston. Dr. 'Aafia Siddiqui blev väldigt framgångsrik i hennes studier, så pass att hon fick flytta över till Massachusetts Institute of Technology, ett forskningsinstitut som ligger nära Harvard University.
Under tiden hon studerade vid MIT så var hon väldigt engagerad i den muslimska studentföreningen MSA och hon brukade aktivt sprida da'wah [kalla till islam] till icke-muslimer för att de skulle få en bättre förståelse av islam. Trots att arabiska inte var hennes första språk så lyckades hon memorera hela Koranen och blev en hafidha al Quraan. Hon brukade hålla olika föreläsningar om islam, träffa konvertiter för att lära dem grunderna om islam osv. Det finns mycket att nämna om hennes starka engagemang och hur mycket hon offrade för islam samtidigt som hon var en upptagen student.
När hon gifte sig med Mohamed Amjad Khan så sökte hon sig in till Brandeis University för att bli utbildad inom kognitiv neurovetenskap (hjärnforskning). År 1995 utexaminerades hon och gick ut med en PhD i handen. Och fyra år senare (1999) då hon var moder till två barn startade hon upp en ideell organisation som hon drev tillsammans med hennes syster Fowzia Siddiqui, organisationen kallades för "Institutet för islamisk forskning och undervisning".
Om hennes engagemang för Allahs religion och Profetens Nation:
När Dr.’Aafia Siddiqui studerade till sin doktorandutbildning vid forskningsuniversitet Massachusetts Institute of Technology så brukade hon vara aktiv i den muslimska studentföreningen MSA. Där brukade hon aktivt kalla till islam och sprida islams lära till muslimer såväl som ickemuslimer. En utgåva från tidningen ”Boston Magazine” (2004) skrev att: ”… Hon skrev tre guider till medlemmar som ville lära andra om islam. På (dawah)gruppens hemsida förklarar Siddiqui hur man driver ett da’wahbord som används vid skolevenemang för att utbilda människor om islam och övertala de till att konvertera till islam.”
Varje vecka brukade hon träffa konvertitet för att lära de grunderna om islam, hon brukade även undervisa för muslimska barn under helgen. Hennes omgivning och konvertitsystrarna som brukade närvara vid Dr. ’Aafias studiecirklar imponerades av henne, särskilt för att arabiska och engelska inte var hennes förstaspråk.
Under tiden hon studerade vid MIT så var hon väldigt engagerad i den muslimska studentföreningen MSA och hon brukade aktivt sprida da'wah [kalla till islam] till icke-muslimer för att de skulle få en bättre förståelse av islam. Trots att arabiska inte var hennes första språk så lyckades hon memorera hela Koranen och blev en hafidha al Quraan. Hon brukade hålla olika föreläsningar om islam, träffa konvertiter för att lära dem grunderna om islam osv. Det finns mycket att nämna om hennes starka engagemang och hur mycket hon offrade för islam samtidigt som hon var en upptagen student.
Utöver hennes starka engagemang för Allahs religion så engagerade hon sig även för profetens nation, i synnerhet de förtryckta muslimerna runt om i världen. Hon brukade samla in exemplarer av Koranen och andra islamiska böcker som hon sedan skickade iväg till muslimska fångar. Sobhan Allah, hon var en kvinna som brukade lägga ner så mycket tid och energi på att hjälpa de muslimska fångarna, och idag är hon en själv en muslimsk fånge som avtjänar ett 86års långt fängelsesstraff, för ett brott hon dessutom inte har begått. HasbunAllaho wa ni’mal wakeel, må Allah frige henne!
Under tiden hon studerade vid MIT så var hon väldigt engagerad i den muslimska studentföreningen MSA och hon brukade aktivt sprida da'wah [kalla till islam] till icke-muslimer för att de skulle få en bättre förståelse av islam. Trots att arabiska inte var hennes första språk så lyckades hon memorera hela Koranen och blev en hafidha al Quraan. Hon brukade hålla olika föreläsningar om islam, träffa konvertiter för att lära dem grunderna om islam osv. Det finns mycket att nämna om hennes starka engagemang och hur mycket hon offrade för islam samtidigt som hon var en upptagen student.Vid ett tillfälle då den lokala moskén hade anordnat en insamling till föräldralösa barn i Bosnien så höll Dr.’Aafia Siddiqui en föreläsning och skällde då ut männen som satt i församlingen. Hon frågade: ”Vart är männen? Varför måste jag vara den som står här och sköter det här jobbet?” Och visst hade hon rätt, bröderna satt bara passiva i publiken när hon alldeles själv skötte det mesta, trots hennes roll som student, fru och mor till tre barn. Även om hon var en mycket upptagen kvinna så hindrade det aldrig henne från att engagera sig för islam och muslimerna.
Under 90-talet då kriget i Bosnien bröt ut så satt hon inte bakåtlutad med benen i kors och hon väntade inte på att någon annan skulle agera. Istället började hon omedelbart göra något och hon tog tag i saker och ting i sina egna händer. Hon satt inte och fantiserade sig bort över hur det skulle vara om hon hade åkt ner till Bosnien och hjälpt till där istället, snarare agerade hon där hon var även om hon inte befann sig på plats. Genom hennes handlingar bevisade hon att man alltid kan göra någonting för att hjälpa de förtryckta muslimerna. Det gjorde hon genom att tala med människor för att skapa medvetenhet, anordna insamlingar, skicka ut mejl osv. Hon gjorde alltid något och var sällan passiv.
När pengar skulle samlas in till föräldralösa barn i Bosnien, så satt publiken bara där och stirrade hjälplöst på henne så hon frågade: ”Hur många i det här rummet äger mer än ett par skor?” När nästan alla räckte upp sina hände fortsatte hon: ”Skänk era skor till muslimerna i Bosnien som väntar en tuff och kall vinter!” Dr. 'Aafia Siddiqui var så effektiv och påverkade många att till och med självaste imamen tog av sig sina skor för att donera dem!
Om hennes situation:
"Jag ser Allahs budbärare (salla Allaho alayhi wa sallam) i mina drömmar VARJE natt"
Dr. 'Aafia Siddiqui är mer känd som "Fånge 650", och "Den gråa damen från Bagram". Den 30:e mars år 2003 så var hon och hennes tre barn på väg till Islamabad för att hälsa på en släkting, men på vägen dit så blev de kidnappade. Hon fördes till det hemliga CIA-fängelset Bagram, och hennes barn placerades på okända ställen. De amerikanska soldaterna brukade utsätta henne för grova övergrepp som våldtäkt, och tortera henne så hårt att hon förlorade hennes minne.
Den före detta Guantanamofången Moazzam Begg berättade att han brukade höra en kvinna skrika ett hjärtskärande skrik, och vissa fångar hungerstrejkade och vägrade att äta tills Dr. Aafia Siddiqui blev frisläppt. Några fångar som senare lyckades rymma från Bagram år 2005 berättade om "Fånge 650". Vittnen som Shaykh Abu Yahya al-Libi (rahimahullaah) berättade att man höll henne i en isoleringscell i 2 år, och att hon bara var omringad av män. De amerikanska soldaterna förnedrade henne på alla möjliga sätt, och när hon behövde uträtta sina behov så följde dem till och med henne till toaletten.
Under en femårsperiod visste varken hennes familj eller någon annan om fortfarande var vid liv eller om hon var död, just för att de pakistanska myndigheterna och USA vägrade att gå ut med information
Dr. ’Aafia Siddiqui blev senare anklagad för ett mordförsök på några amerikanska soldater, men faktum var att hon aldrig gjorde något och istället var det hon som blev skjuten. På grund av de falska anklagelserna så dömde man henne till ett 86 (!!) års fängelsesstraff...Wa la hawla wa la quwwata illa billah!
Vid Allah, de prövningar hon har fått utstå, och det hon fortfarande går igenom är ingenting vi kan föreställa oss eller något vi kan förstå. Vi känner inte ens till hälften av vad hon får gå igenom, men Allah som är den Allseende och Allhörande känner till hennes kamp och Han förbiser aldrig vad förtryckarna gör.
En tröst för henne är även de drömmarna som Allah har välsignat henne med. När 'Aafias mor pratade med henne förra Ramadan och berättade hur plågsamt det var för henne att se vilken situation ’Aafia befann sig i så svarade hon:
"Jag ser Allahs budbärare (salla Allaho ’alayhi wa sallam) i mina drömmar VARJE natt. En gång sade han till mig: Tala om för din moder att inte sörja, för det Allah har förberett för henne i det Nästkommande livet är bättre."
Och i en annan dröm tog Profeten Muhammad (salla Allaho alayhi wa sallam) med 'Aafia Siddiqui för att träffa hans fru, de troendes moder 'Aisha (radiya Allaho anha) och han sade till Aisha: "Träffa vår dotter, 'Aafia."
Sobhan Allah, vilken ära och vilka glada budskap som väntar henne! Hur kan man inte beundras över hennes starka eemaan och uthålighet, hon är sannerligen en förebild för oss alla… Må Allah stabilisera henne, påskynda hennes frigivning och välsigna vår ummah med fler starka kvinnor som ’Aafia Siddiqui, allahumma amin!
/Al Ghareebah
Lämnade Madinah för att vara i närheten av sina skatter
Shaykh Abdullah Azzam frågade en gång Ibrahim al-Akhdar (dåvarande imam i Mecka): "Varför låter du inte din ljuvliga röst höras av de muslimer som kommer från olika plaatser för att höra din röst? Varför skulle du vilja återvända tillbaka till Madinah?"
Ibrahim al-Akhdar svarade, "Min mormor och min moder är mina skatter i denna värld, och jag måste uppfylla mitt ansvar gentemot dem och behandla dem väl. Ingen annan kan göra det åt mig."
Shaykh Abdullah Azzam sade då, "Varför tar du inte hit din mormor?"
Han svarade, "Hon vägrar att lämna Madinah i fruktan av att hon kanske dör utanför staden. Hennes högsta önskan är att bli begravd i gravplatsen al-Baqi (som ligger i Madinah)."
Ibrahim al-Akhdar höll sannerligen sitt ord och lämnade Mecka för att återvända till Madinah där han började leda bönen i en liten moské. Allt för att vara i närheten av sina skatter, sin moder och mormor.
[‘Majallat al-Jihad’; #36, Rabi’ al-Awwal 1408]
![Foto: ~ Imamen som lämnade Madinah för att vara i närheten av sina skatter:
Shaykh Abdullah Azzam frågade en gång Ibrahim al-Akhdar (dåvarande imam i Mecka): "Varför låter du inte din ljuvliga röst höras av de muslimer som kommer från olika platser för att höra din röst? Varför skulle du vilja återvända tillbaka till Madinah?"
Ibrahim al-Akhdar svarade, "Min mormor och min moder är mina skatter i denna värld, och jag måste uppfylla mitt ansvar gentemot dem och behandla dem väl. Ingen annan kan göra det åt mig."
Shaykh Abdullah Azzam sade då, "Varför tar du inte hit din mormor?"
Han svarade, "Hon vägrar att lämna Madinah i fruktan av att hon kanske dör utanför staden. Hennes högsta önskan är att bli begravd i gravplatsen al-Baqi (som ligger i Madinah)."
Ibrahim al-Akhdar höll sannerligen sitt ord och lämnade Mecka för att återvända till Madinah där han började leda bönen i en liten moské. Allt för att vara i närheten av sina skatter, sin moder och mormor.
[‘Majallat al-Jihad’; #36, Rabi’ al-Awwal 1408]](https://fbcdn-sphotos-h-a.akamaihd.net/hphotos-ak-frc3/t1/p480x480/1463875_498975626882936_1828003171_n.jpg)
Vad vore tjänaren utan ikhlaas?
Må Allah göra oss bland de uppriktiga!
Ikhlaas - Uppriktighet
Ya'qoob al-Makfoof sade: "Den uppriktiga personen är den som döljer sina goda gärningar precis som han döljer sina onda gärningar."
Ibrahim al-Nakha'i sade: "Salaf (de rättfärdiga föregångarna) brukade ogilla att visa upp goda handlingar som utfördes i hemlighet." [1]...
Al-Fudhayl ibn 'Iyyadh sade: "...De bästa handlingarna är de som utförs dolt från människorna." [2]
Khalid ibn Durayk sade följande om Ibn Muhayriz: "…Han var den ivrigast i att dölja sina goda gärningar." [3]
Allah den Högste säger,
تَتَجَافَىٰ جُنُوبُهُمْ عَنِ الْمَضَاجِعِ يَدْعُونَ رَبَّهُمْ خَوْفًا وَطَمَعًا وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ
فَلَا تَعْلَمُ نَفْسٌ مَّا أُخْفِيَ لَهُم مِّن قُرَّةِ أَعْيُنٍ جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ
"De som avstår från sömn för att med fruktan och hopp åkalla sin Herre och som ger åt andra av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning. Ingen människa vet vilka dolda [skatter av] djup glädje som väntar de [troende] som belöning för deras
handlingar." [Surah as-Sadjdah, 16-17]
Hasan al-Basri kommenterade versen ovan: "Dessa människor döljer sina goda gärningar, så Allah den Högste döljer det som inget öga har sett och inget öra har hört."
Må Allah skydda oss från skrytsamhet och skänka oss uppriktiget i våra handlingar precis som de tidiga muslimerna hade, amin.
Källor:
[1] Tahdhib al-Hilyah
[2] Tanbih al-Mughtarin
[3] Tahdhib al-Hilyah
Jannah . . .
Fånge 650 - Aafia Siddiqui
"Fånge 650
Av: Anwar al-Awlaki رحمه الله
Under profeten Muhammads (صلى الله عليه وسلم) tid då några judar slet av en muslimahs slöja, så skickade Rasoullulah (صلى الله عليه وسلم) en hel armé för denna ärade kvinna. Judarna blev besegrade av dem muslimska trupperna och hela judiska nationen som bodde i Madinah (inte bara förövarna) drevs ut från staden. Det var så man ärade muslimska kvinnor under den tiden!
Ett par århundraden senare, blev en muslimsk kvinna tillfångatagen av den romerska armén när Mu'tasim var khaleef. Hon kallade då på hans hjälp genom att skrika ut "Wa Mu’tasima" och Mu'tasim mobiliserade omedelbart en hel armé som han sedan skickade ut för att försvara och rädda den muslimska kvinnan.
Men idag är det ingen som verkar bry sig ett dugg om 'Aafia Siddiqui (fånge 650) som varit försvunnen i flera år, som blivit tillfångatagen, torterad och våldtagen. [Detta tyder endast på hur förnedrad vår muslimska nation är idag]. Profeten Muhammad (صلى الله عليه وسلم) sade i en hadith: "Befria fångarna" [Sahih al Bukhari] och 'ulama (dem lärda) konstaterar att om en muslim i öst blir tillfångatagen då blir det obligatoriskt för muslimerna i väst att frige denne, även om det så skulle innebära att de riskerar att förlora alla deras rikedomar.
Bortsett från att systern (’Aafia Siddiqui) är en fånge, så är hon en kvinna – en muslimsk kvinna. Och islam ger ett särskilt beskydd för kvinnor och barn, och det är upp till den muslimska ummahn att se till att kvinnorna blir beskyddade. Allah säger i souraht al nisaa, vers 75:
وما لكم لا تقاتلون في سبيل الله والمستضعفين من الرجال والنساء والولدان الذين يقولون ربنا أخرجنا من هذه القرية الظالم أهلها واجعل لنا من لدنك وليا واجعل لنا من لدنك نصيرا
And why should ye not fight in the cause of Allah and of those who, being weak, are ill-treated (and oppressed)?- Men, women, and children, whose cry is: “Our Lord! Rescue us from this town, whose people are oppressors; and raise for us from thee one who will protect; and raise for us from thee one who will help!” (al Nisa 75)
Avslutningsvis ber jag Allah att befria vår syster 'Aafia Sidiqui och alla våra bröder och systrar från tyrannerna.
