Reflektera över Koranen

 
Ibnul Qayyim, må Allaah vara barmhärtig över honom, sade:

"Nycklarna till hjärtats liv ligger i att reflektera över Koranens betydelse, att vara ödmjuk inför Allaah i hemlighet och att lämna synder." 

[Hadiyyul-Arwah ila Bilaadil-Afrah sid. 45]

Och Allaah den Högste säger: 

كِتَابٌ أَنزَلْنَاهُ إِلَيْكَ مُبَارَكٌ لِّيَدَّبَّرُوا آيَاتِهِ وَلِيَتَذَكَّرَ أُوْلُوا الْأَلْبَابِ

"Detta är en välsignad Skrift som Vi har uppenbarat för dig, [Muhammad]. Människorna bör tänka över dess budskap och lägga dem på minnet, om de har förstånd." [Sourah Saad, vers 29]
 
 


"Min döda nation"

Brev från Dr. 'Aafia Siddiqui (må Allah frige henne):
 
"Min döda nation"
 
Jag kidnappades från mitt eget land och mina bröder sålde mig till Amerika. Jag blev illa behandlad, våldtagen, torterad om och om igen och fick namnet "Fånge 650". Jag bad för min (profet) Muhammad varje sekund av mina år i fängelset i Afghanistan.
 
 Jag är syster till 1/5 av världens muslimska befolkning. Min nation är historiskt känd för att försvara och skydda sina medborgare. Omar (radiyaAllahu anh) sade, om en hund dör i närheten av floden vid Arafat så är det han som kommer ställas till svars på Domedagen.
 
 För tillfället kan jag inte gå på egen hand, jag har fått min njure borttagen, skottskada i bröstet och jag har blivit nekad till all medicinsk och juridisk hjälp. Och jag vet inte om jag kommer vara vid liv eller inte.
 
Jag vill inte vara er syster. Jag är stolt muslim, anhängare av Muhammad salla Allahu alayhi wa sallam, dotter till Abubakar, Omar, Uthman, Ali och följeslagarna och deras sanna efterföljare. Jag vill inte vara er syster. De är mina beskyddare och jag kommer söka Allahs hjälp, inte er.

Min så kallade muslimska ummah har tillgång till miljontals av soldater, vapen, stridsvagnar, automatvapen, stridsplaner och ändå så misslyckas de att hjälpa mig. Oroa er inte för Domedagen för ni kommer ändå inte ställas till svars, för ni är inte mina bröder i islam. Ni är araber, perser, palestinier, afrikaner, malaysier, indonesier, asiater, men inte mina muslimska systrar och bröder.  
 
Jag beklagar om orden svider, men ni kan inte ens föreställa er hur sårad jag är.  
__
Aafia Siddiqui


"Jag kan bara göra duaa"

 

                                                          "Jag kan bara göra duaa"       

                                 Av: Babar Ahmad [må Allah påskynda hans frigivning].

Jag har fått ett dussintals, om inte hundratals brev under min tid i fängelset. Breven har handlat om oförmågan eller oviljan att kunna göra något förutom duaa.  De har skrivit ”Det finns inget annat vi kan göra för dig än duaa” och ”Jag är hjälplös, och kan inte göra något annat än duaa” etc. Men det finns några motsägelser i deras påståenden.

 

Till att börja med, duaa är en typ av dyrkan. Och en av de mest älskade handlingarna hos Allah, och en av de bästa gåvorna en muslim kan skänka en annan muslim och ett användbart vapen för de troende. Antalet verser från Koranen och återberättelser från ahadith där duaa nämns ensamt utan åtföljande av handlingar är få. Snarare brukade Allahs budbärare (salla Allahu alayhi wa sallam), hans följeslagare och de rättfärdiga föregångarna göra duaa tillsammans med handlingar.

 

Exempelvis slaget vid Uhud, Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) och de troende satt inte bara i Madinah för att göra duaa. Istället gick de ut för att möta fiendernas armé och gjorde duaa före, under tiden och efter striden. Bara vid ett fåtal nödsituationer nämns duaa nämns utan handlingar, där handlingar i princip är omöjliga att utföra. Exempelvis Yunus (alayhi sallam) som inte kunde göra något annat när han var fast i valens mage, så i hans situation kunde han bara göra duaa. Eller när Profeten Muhammad (salla Allahu alayhi wa sallam) hade kallat folket av Taif till islam och därefter blivit hånad och slagen tills hans sandaler fylldes med blod, i den situationen gjorde han enbart duaa till Allah. Och de tre männen som var instängda i en grotta, det fanns praktiskt taget inget annat som de skulle kunna göra så därför gjorde de duaa.

 

Men om vi tar en titt på våra personliga liv; när det kommer till att tjäna pengar, hur många av oss sitter i våra hem och nöjer oss med duaa? När det kommer till att handla in kläder och andra ägodeler, hur många av oss sitter bara hemma för att göra duaa? När det kommer till att försköna våra hem, hur många av oss sitter och gör duaa utan någon praktisk ansträngning? Men när det gäller att göra saker för andra, för andra muslimer, för muslimska fångar så tror vi att det enbart räcker med att sitta hemma och göra duaa utan några handlingar.

 

Jag fängslades i augusti år 2004 och under den perioden har mina familjemedlemmar arbetat dag och natt, offrat, anordnat kampanjer, haft möten och telefonsamtal, skrivit, talat och rest – må Allah belöna dem. Och dem har även gjort duaa, må Allah besvara deras duaa. Folk har gått ut i både kyla och regn för att protestera och delta under demonstrationer. Och min fader, må Allah bevara honom, som förmodligen är den sista personen på planeten som jag skulle kunna tänka mig, höll ett tal om de medborgerliga rättigheterna under en protest vid Downing Street. Anledningen till att min fader, min familj, nära släktingar och ett fåtal vänner lade ner så mycket kraft och energi istället för att bara sitta hemma och göra duaa, är för att den här gången var det personligt. Den här gången var det någon av samma kött och blod som satt fängslad, och inte någon kinesisk man som sitter på Guantanamo Bay. Därför kände dem sig tvungna att agera och hade inte råd att bara sitta hemma för att göra duaa. 

 

Vi borde tänka om när vi fortsätter med våra bekvämliga liv och gör duaa och känner att vi har gjort tillräckligt för de muslimska fångarna. Men tänk om det är vår tur imorgon? Tänk om vår egen dörr blir insparkad av poliser och om vi utsätts för husrannsakan? Tänk om vår egen make, bror, son eller fader grips av beväpnade poliser? Hade det inte varit annorlunda då? Skulle vi fortfarande känna oss "hjälplösa" som vi gjorde för den kinesiska mannen som sitter i Guantanamo Bay? Skulle vi sitta hemma och levt våra liv som vanligt och nöjt oss med lite duaa? Eller skulle vi uppmärksamma, skriva, ordna upp kampanjer, resa osv? Låt oss vara genuint ärliga mot oss själva. Vi är till naturen själviska av oss, men i en sådan situation så hade våra döda hjärtan till och med agerat och inte nöjt sig med bara duaa.

 

Så nästa gång du känner dig hjälplös och tror att du har gjort din bit genom att göra duaa, fråga dig själv ärligt om din situation verkligen är som Yunus (alayhi sallam) när han var fast i magen av en val, eller om du befinner dig i den sitsen Profeten Muhammad (salla Allahu alayhi wa sallam) var i. Om det är någon som har rätten till att nöja sig med duaa, så skulle det vara oss fångar. Men till och med vi gör mer än bara duaa trots att vi sitter fängslade. De av oss som kan skriva, brukar skriva och de av oss som kan rita, brukar rita. Och om man inte kan skriva eller rita till förmån för de människor utanför så gör vi åtminstone dawah på människorna som sitter fängslade. Så att de åtminstone får en positiv syn på muslimer när de lämnar fängelset.

 

Duaa åtföljs av handlingar. Innan vi planerar konferenser så gör vi duaa före och vi gör duaa under tiden och efter så att resultatet blir bra och att Allah accepterar våra ansträngningar. Så nästa gång Shaytan viskar att du bara kan göra duaa. Granska era hjärtan och era samveten.

 

- Al Ghareebah.

 


Vikten av att vårda sitt hjärta och hjärtats olika typer

Hjärtat på arabiska kallas för qalb och kommer ifrån taqallub vilket betyder förändring eller variation. Och det är exakt det hjärtat gör – det förändras ofta.  En hadith rapporterad från sahih al- Jâmi (nr 2364) bekräftar det när Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) sade: ”Hjärtat (qalb) har sitt namn från dess ständiga förändringar (taqallub). Liknelsen av ett hjärta är som en fjäder vid roten av ett träd, som vinden vänder om och om igen.”

 

Så varje tjänare måste vara mån om att ta vara på sitt hjärta. Eftersom att våra hjärtan ändras konstant, och Profeten (salla Allahu alayhi wa sallam) beskrev det även som att: ”Hjärtat i Adams son ändrar sig snabbare än en skål snabbt kokande vatten.” Därför brukade Allahs Budbärare recitera följande duaa, ”Ya muqallib al qulob, thabbit qalbi ’ala deenik – Åh, Du som vänder på våra hjärtan, gör mitt hjärta fast i din religion.” [Muslim]

 

Precis som vi lägger tid och energi på att träna vår kropp, så måste vi tänka på att träna våra hjärtan och ständigt hålla det vid liv. Det är viktigt att man skyddar hjärtat och håller det borta från alla sorts sjukdomar och synder.  För att kunna göra det så måste man börja med att granska sitt hjärta, och se efter om hjärtat blivit drabbad av någon sjukdom därefter måste man behandla sjukdomen innan det förgör personen. Just för att Allah har varnat oss för det döda hjärtat som är förseglat, hårt och blint.

 

Ibn ul-Qayyim al-Jawziyyah, må Allah vara honom nådig, sade:

”Nyckeln till att hjärtat livas upp ligger i reflektionen av Koranen, att vara ödmjuk inför Allah i sin ensamhet, och att lämna synder.” [Hâdiyyul-Arwâh ilâ Bilâdil-Afrâh sid. 45]

 

Ibn ul-Qayyim (rahimahullaah) förklarar även i sin bok (ighadatu lahfan fi masayid shaytan 1/11-19) att precis som hjärtat kan beskrivas som levande eller dött, så kan det även beskrivas som tillhörande av en av tre typer:

1) Det sunda och friska hjärtat

2)  Det döda hjärtat

3) Det sjuka hjärtat

 

 Det friska och sunda hjärtat

På Domedagen då vi kommer stå inför Allah så kommer bara de som bär på ett friskt hjärta kunna räddas.  Allah, den Upphöjde, säger i sourah ash shu’ara, vers 88-89:

 

 يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌ وَلَا بَنُونَ

”…den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn.

إِلَّا مَنْ أَتَى اللَّهَ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ

Och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta."

 

Det friska hjärtat är rent från alla begär och håller fast vid det Allah befaller och håller sig undan om vad Han förbjuder. När det friska hjärtat älskar, så älskar det för Allahs skull, när det hatar så hatar det för Allahs skull, när det ger, så ger det för Allahs skull. Och när det håller tillbaka så håller det tillbaka för Allahs skull.

 

 Det döda hjärtat

Det döda hjärtat är raka motsatsen till det friska hjärtat. Det döda hjärtat känner inte till sin Herre, och dyrkar inte Honom så som Han har befallt oss att dyrka Honom. Istället håller det fast vid dess lust och begär även om det orsakar Allahs vrede. Dess begär är dess guide, och dess okunskap är dess ledare. Det döda hjärtats kärlek och dess hat, och dess givande och tillbakahållande är utifrån dess begär. Det döda hjärtat har fastnat för de tillfälliga nöjen och är försjunken i de världsliga ting.

 

Det sjuka hjärtat

Det sjuka hjärtat bär på ett liv, men är samtidigt drabbad av en sjukdom. Anledningen till att det sjuka hjärtat är vid liv är för att det kvarhåller kärleken till Allah, tron på Honom och tilltron till Honom.  Men det har också ett begär och är fullt av självbeundran vilket kan leda till dess egen undergång. Det sjuka hjärtat lyssnar till två kall: Ett som kallar till Allah och Hans Profet (salla Allahu alayhi wa sallam), och det andra som kallar till de tillfälliga nöjena av denna värld.

 

Summering: Det första hjärtat är levande, undergivet Allah, ödmjukt, känsligt och medvetet, det andra hjärtat är hårt och dött, och det tredje vajar mellan dess säkerhet och dess undergång.

~ Al Ghareebah

 


Var i dounya som en resenär

 
"Islaam är precis som ett tåg. Antingen så hoppar man på tåget och anpassar sig efter resan, eller så missar man tåget och kastar bort den dyrbara biljetten till slutdestinationen; Jannah." - Al Ghareebah


”Vi har förrått Sheikh Abu Hamza och bröderna”

”Vi har förrått Sheikh Abu Hamza och bröderna”

 Skriven av: Abu Nusaybah, må Allah påskynda hans frigivning.

[Notera att hans text riktar sig till muslimerna i UK, men muslimerna i Sverige och runt om i världen bär på minst lika mycket ansvar.]  

 

Jag skriver det här för att först och främst rikta det till mig själv, och sedan till mina bröder och systrar i Storbritannien om bröderna som vi har förrått; Sheikh Abu Hamza, Khaled al-Fawwaz, Adel Abdul Bary, Babar Ahmad och Talha Ahsan.

 

Våra bröder har suttit fängslade och levt under svåra förhållanden i nästan ett decennium, några mer och andra mindre.  Även om muslimerna i Storbritannien utgör (ca) två miljoner så har stödet från muslimerna varit minimal.

 

Under de 10 åren har brödernas familjer kämpat ensamma utan något stöd, vare sig det handlar om moraliskt stöd eller ekonomiskt. Väldigt få har sträckt ut sin hand för att hjälpa dem. Faktum är att det är icke-muslimerna som har hjälpt bröderna med deras fall, trots att vi har många miljonärer bland oss muslimer idag [som hade kunnat vara delaktiga]. Vi har mycket som vi kommer stå till svars för inför Allah.

 

De senaste dagarna har många organisationer anordnat många evenemang och kampanjer för bröderna, men agerat alldeles för sent. Bröderna behövde oss för flera år sedan. Misslyckandet på kampanjerna och det dåliga engagemanget beror på saker som nationalism (han är Egyptier, så det är inte mitt problem), ”gruppism” (han är inte från min jamaa’ah), ”sheikhism” (min sheikh gillar inte honom, eller tycker att han är för extrem så jag kan inte hjälpa honom), osv. Alla är ute efter sina egna intressen istället för att uppriktigt bry sig om vad som verkligen spelar roll – bröderna och att de behöver oss som en Ummah. Det krävs en förändring snabbt.

 

Det är även hyckleri att se många organisationer (utan att nämna några namn) visa medlidande för några av de fängslade bröderna, men att sedan se samma organisationer gå ut offentligt i medierna och glädjs över att arresterandet av Sheikh Abu Hamza.

 

Vi som individer eller grupper kanske har lyckats lite här och var, men som en Ummah i Storbritannien faller vi, för att vi inte är enade.

 

Allah säger,

 

”De som framhärdar i att förneka sanningen är sinsemellan bundsförvanter och de stöder och beskyddar varandra; om ni inte handlar på samma sätt kommer förtrycket på jorden att fortsätta och oordningen och sedefördärvet att tillta.”  [8:73]

 

Det är på tiden att vi frågar oss själva hur uppriktiga vi egentligen är i stödjandet av Allahs Deen och de troende muslimerna. Det är på tiden att Mashaykh, Da’ees och Jamaa’ah verkligen sätter sig ner och diskutera våra skillnader med daleel [bevis] och uppriktighet, och att acceptera sanningen när den framförs. Det är på tiden att vi enar oss som en Ummah.

 

Allah säger,

 

"Men [människorna] har slagit sönder denna enhet och splittrats i sekter, där medlemmarna i varje sekt [framhäver] och gläds åt sina [särdrag]." [23:53]

 

Vid Allah mina bröder och systrar, Jag fruktar att Dagen som väntar oss kommer vara för svår för oss. Jag fruktar att Allahs straff kommer drabba oss alla muslimer i Storbritannien, och att vi kommer genomgå vad våra bröder fick genomgå i Bosnien pga. vårt sätt att behandla våra bröder.

 

Må Allah väcka muslimerna i Storbritannien, och hela Ummahn, ena Shuyoukh, Da’ees och Jamaa’at på haqq som håller vid Haqq, och ta bort onödigt gräl som inte har någon betydselse i stödjandet för Allahs Deen och Ummahn. Ameen.

 

 

Er broder,

Abu Nusaybah

 



Lämnade Madinah för att vara i närheten av sina skatter



Shaykh Abdullah Azzam frågade en gång Ibrahim al-Akhdar (dåvarande imam i Mecka): "Varför låter du inte din ljuvliga röst höras av de muslimer som kommer från olika plaatser för att höra din röst? Varför skulle du vilja återvända tillbaka till Madinah?"

Ibrahim al-Akhdar svarade, "Min mormor och min moder är mina skatter i denna värld, och jag måste uppfylla mitt ansvar gentemot dem och behandla dem väl. Ingen annan kan göra det åt mig."

Shaykh Abdullah Azzam sade då, "Varför tar du inte hit din mormor?"
Han svarade, "Hon vägrar att lämna Madinah i fruktan av att hon kanske dör utanför staden. Hennes högsta önskan är att bli begravd i gravplatsen al-Baqi (som ligger i Madinah)."

Ibrahim al-Akhdar höll sannerligen sitt ord och lämnade Mecka för att återvända till Madinah där han började leda bönen i en liten moské. Allt för att vara i närheten av sina skatter, sin moder och mormor.

[‘Majallat al-Jihad’; #36, Rabi’ al-Awwal 1408]
 
         Foto: ~ Imamen som lämnade Madinah för att vara i närheten av sina skatter: 

Shaykh Abdullah Azzam frågade en gång Ibrahim al-Akhdar (dåvarande imam i Mecka): "Varför låter du inte din ljuvliga röst höras av de muslimer som kommer från olika platser för att höra din röst? Varför skulle du vilja återvända tillbaka till Madinah?" 
 
Ibrahim al-Akhdar svarade, "Min mormor och min moder är mina skatter i denna värld, och jag måste uppfylla mitt ansvar gentemot dem och behandla dem väl. Ingen annan kan göra det åt mig."

Shaykh Abdullah Azzam sade då, "Varför tar du inte hit din mormor?" 
Han svarade, "Hon vägrar att lämna Madinah i fruktan av att hon kanske dör utanför staden. Hennes högsta önskan är att bli begravd i gravplatsen al-Baqi (som ligger i Madinah)."
 
Ibrahim al-Akhdar höll sannerligen sitt ord och lämnade Mecka för att återvända till Madinah där han började leda bönen i en liten moské. Allt för att vara i närheten av sina skatter, sin moder och mormor. 

[‘Majallat al-Jihad’; #36, Rabi’ al-Awwal 1408]  


Vad vore tjänaren utan ikhlaas?

 
Om man utför goda handlingar utan ikhlaas [uppriktighet], så är det precis som om man bygger upp ett berg som man sedan krossar så att det blir till aska. Med andra ord, utan ikhlaas blir handlingarna meningslösa.  ~ Al Ghareebah

Må Allah göra oss bland de uppriktiga!


Ikhlaas - Uppriktighet

~ Vackra uttalanden om ikhlaas (uppriktighet)

Ya'qoob al-Makfoof sade: "Den uppriktiga personen är den som döljer sina goda gärningar precis som han döljer sina onda gärningar."

Ibrahim al-Nakha'i sade: "Salaf (de rättfärdiga föregångarna) brukade ogilla att visa upp goda handlingar som utfördes i hemlighet." [1]...

Al-Fudhayl ibn 'Iyyadh sade: "...De bästa handlingarna är de som utförs dolt från människorna." [2]

Khalid ibn Durayk sade följande om Ibn Muhayriz: "…Han var den ivrigast i att dölja sina goda gärningar." [3]

 Allah den Högste säger,

تَتَجَافَىٰ جُنُوبُهُمْ عَنِ الْمَضَاجِعِ يَدْعُونَ رَبَّهُمْ خَوْفًا وَطَمَعًا وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ

  فَلَا تَعْلَمُ نَفْسٌ مَّا أُخْفِيَ لَهُم مِّن قُرَّةِ أَعْيُنٍ جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

"De som avstår från sömn för att med fruktan och hopp åkalla sin Herre och som ger åt andra av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning. Ingen människa vet vilka dolda [skatter av] djup glädje som väntar de [troende] som belöning för deras
  handlingar." [Surah as-Sadjdah, 16-17]

Hasan al-Basri kommenterade versen ovan: "Dessa människor döljer sina goda gärningar, så Allah den Högste döljer det som inget öga har sett och inget öra har hört."

  Må Allah skydda oss från skrytsamhet och skänka oss uppriktiget i våra handlingar precis som de tidiga muslimerna hade, amin.

  Källor:
  [1] Tahdhib al-Hilyah
  [2] Tanbih al-Mughtarin
  [3] Tahdhib al-Hilyah
                             
 
 
 


Jannah . . .

 
Se vägen till jannah som ett stort berg du måste bestiga, och för att bestiga berget krävs det mycket uppoffring från din sida. Du kan inte packa ner vad som helst i din ryggsäck, utan endast dina nödvändigheter. Därför är det viktigt att du ser till att du blir av med onödig last, för om du tar med dig dina tunga laster (som dåliga gärningar) så lär det bli väldigt tufft och omöjligt att klättra upp, och du kommer falla bakåt istället. Men om du däremot packar din ryggsäck med goda gärningar, så kommer du nå ditt mål lättare... 
 
/Al Ghareebah.
 
          
 
         
 


Fånge 650 - Aafia Siddiqui

                                               

                                                    "Fånge 650

                                          Av: Anwar al-Awlaki رحمه الله

 

Under profeten Muhammads (صلى الله عليه وسلم) tid då några judar slet av en muslimahs slöja, så skickade Rasoullulah (صلى الله عليه وسلم) en hel armé för denna ärade kvinna. Judarna blev besegrade av dem muslimska trupperna och hela judiska nationen som bodde i Madinah (inte bara förövarna) drevs ut från staden. Det var så man ärade muslimska kvinnor under den tiden!

 

Ett par århundraden senare, blev en muslimsk kvinna tillfångatagen av den romerska armén när Mu'tasim var khaleef. Hon kallade då på hans hjälp genom att skrika ut "Wa Mu’tasima" och Mu'tasim mobiliserade omedelbart en hel armé som han sedan skickade ut för att försvara och rädda den muslimska kvinnan.

 

Men idag är det ingen som verkar bry sig ett dugg om 'Aafia Siddiqui (fånge 650) som varit försvunnen i flera år, som blivit tillfångatagen, torterad och våldtagen. [Detta tyder endast på hur förnedrad vår muslimska nation är idag]. Profeten Muhammad (صلى الله عليه وسلم) sade i en hadith: "Befria fångarna" [Sahih al Bukhari] och 'ulama (dem lärda) konstaterar att om en muslim i öst blir tillfångatagen då blir det obligatoriskt för muslimerna i väst att frige denne, även om det så skulle innebära att de riskerar att förlora alla deras rikedomar.

 

Bortsett från att systern (’Aafia Siddiqui) är en fånge, så är hon en kvinna – en muslimsk kvinna. Och islam ger ett särskilt beskydd för kvinnor och barn, och det är upp till den muslimska ummahn att se till att kvinnorna blir beskyddade. Allah säger i souraht al nisaa, vers 75:

 

 وما لكم لا تقاتلون في سبيل الله والمستضعفين من الرجال والنساء والولدان الذين يقولون ربنا أخرجنا من هذه القرية الظالم أهلها واجعل لنا من لدنك وليا واجعل لنا من لدنك نصيرا

 

And why should ye not fight in the cause of Allah and of those who, being weak, are ill-treated (and oppressed)?- Men, women, and children, whose cry is: “Our Lord! Rescue us from this town, whose people are oppressors; and raise for us from thee one who will protect; and raise for us from thee one who will help!” (al Nisa 75)

 

Avslutningsvis ber jag Allah att befria vår syster 'Aafia Sidiqui och alla våra bröder och systrar från tyrannerna.

                              
 
/Al Ghareebah 
 

 



Aafia Siddiqui

 
Dr. 'Aafia Siddiqui - #Fånge650

- Blev kidnappad och sedan fördes hon till ett CIA fängelse (Bagram).
- Torterad, frihetsberövad och blev utsatt för sexuella övergrepp.
- Har förlorat minnet pga alla hemskheter hon har tvingats utstå genom åren.
- Tvingas avtjäna 86 år för ett brott hon inte har begått.

Men värst av allt... Vi, den muslimska ummahn, har övergivit henne. Precis som hon själv sade:

"Min så kallade "ummah" har tillgång till miljontals av soldater, vapen etc. men ändå misslyckas de med att rädda mig."

Skäms vi inte? Hur vågar vi påstå att vi är en del av den muslimska nationen om vi inte ens bryr oss om hennes situation? HUR vågar vi påstå att vi är en del av den muslimska nationen om vi inte ens känner hennes smärta?!

Vår ärade, älskade och högt respekterade syster 'Aafia har memorerat hela Koranen, hon brukade vara aktiv inom da'wahn, hon brukade ALLTID bry sig om den muslimska ummahns angelägenheter och kämpa för dem svaga och förtryckta. Även vid hennes graviditet brukade hon bära tunga kartonger för att dela ut böcker till muslimska fångar – HELT SJÄLV.

Hon svek ALDRIG ummahn, men tyvärr har ummahn svikit henne...
 
/Al Ghareebah
 



"Är vi sanna troende?"



                                                          "Är vi sanna troende?"
                               Av: Babar Ahmad (må Allah påskynda hans frisläppning). 

Allah säger i souraht al imraan, vers 139:

وَلاَ تَهِنُوا وَلاَ تَحْزَنُوا وَأَنتُمُ الأَعْلَوْنَ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ
“So do not weaken and do not grieve, for you will indeed be superior if you are truly believers.”

Den här versen uppenbarades till profeten Muhammad (salla Allahu ’alayhi wa sallam) av Allah den Allsmäktige strax efter att muslimerna blivit besegrade vid slaget av Uhud och när dem återvände förkrossade och sorgsna för deras förlust till Madinah. Versen sändes ner som en uppenbarelse för att uppmuntra de troende. Och varför skulle följeslagarna (må Allah vara nöjd med dem) inte känna sig förkrossade efter slaget? 70 bland dem bästa följeslagarna dödades och flera andra skadades. Även självaste profeten Muhammad (salla Allahu ’alayhi wa sallam) skadades allvarligt och blod strömmade från hans välsignade ansikte.

Dock var förlusten endast ett tillfälligt bakslag, så att de troende kunde reflektera över orsakerna om varför de hade blivit besegrade, som versen i souraht al imraan beskriver. Misstagen och synderna som dem få muslimerna hade begått hade påverkat hela armén från att nå deras seger.

Vid ett annat tillfälle när ’Omar bin al Khattab (radiyAllahu anh) sände en armé tillsammans med Sa’ad bin Abi Waqqas (radiyAllahu anh) till slaget vid Al-Qadisiyyah gav han honom följande råd: "Frukta dina synder mer än vad du fruktar fienden, för synderna är farligare för dig än din fiende."

Vinst och förlust, seger och nederlag, framsteg och bakslag avgörs inte av pengar, resurser eller färdigheter. Snarare är det lydnaden och olydnaden mot Allah den Upphöjde som avgör det. Ju mer vi lyder Allah, desto mer påskyndas Hans seger och ju mer vi visar olydnad desto mer fördröjer vi Hans seger. Det är väldigt lätt för oss att skylla på Bush och Blair, på ”väst”, ”kouffar” och ”dem där” för våra problem. Dock är det inte lika enkelt för oss att se oss själva i spegeln och peka på våra misstag. 

Se på vårt patetiska tillstånd. Vi skjuter upp bönen, rusar igenom den och en del av oss har till och med lämnat bönen helt. Vi är allt för snåla att betala zakat (allmosan). Vi föredrar att gå på semester före vår obligation; Hajj. Vi dricker alkohol, vi använder droger, vi stjäl, vi fuskar, vi äter haraam, vi tjänar haraam och vi säljer haraam, vi slår tvingar våra döttrar i äktenskap och använder Islaam för att rättfärdiga det. Vi är snabba på att slösa pengar på kläder och dylikt, men inte när det kommer till att spendera pengar på dem föräldralösa och dem behövande. Vi lyfter inte ett finger när vi ser våra muslimska syskon fängslas, torteras och dödas pga rädslan vi har för att hamna i samma situation. Vi ödslar vår tid på TV och att spela datorspel, och sedan klagar vi över att vi inte har tid att bli bättre muslimer. Vi är beroende av musik, när vi borde lyssna och memorera Koranen istället. Och efter allt detta, så har vi fräckheten att ifrågasätta varför Allahs seger inte har kommit?! När vi befinner oss i det här korrupta tillståndet, så borde vi snarare förvänta oss Allahs vrede och straff än hans seger.

För varje synd vi begår leder till försening av Allahs seger. Varje bön vi missar leder till att ännu en fånge förs till Guantanamo Bay. Varje drog vi tar leder till att en annan Koran skändas och spolas ned i toaletten. Varje timme vi slösar på TV och annat onödigt, leder till att en annan muslim blir kidnappad och överlämnas till kouffar. För varje gång vi kollar på det som är förbjudet för oss, lägger vi ett hinder i vägen för Allahs seger. En synd är inte något mellan dig och Allah, utan den ”lilla synden” du begått kan påverka hela den muslimska nationen, och kan påverka segern för vår nation. Varje synd vi begår är ytterligare en anledning till varför Allah fördröjer segern.

Allah har gett oss ett löfte i souraht al imraan, vers 139. Allah lovar oss lättnad, hjälp och seger, på ett villkor - OM vi är sanna troende. Därför borde vi ställa oss frågan: Är vi verkligen sanna troende?
 
/Al Gharebah 
                   
 
 
 


Var en ödmjuk tjänare

 
Ju mer ödmjuk tjänaren är inför Allah - desto närmare kommer han/hon Honom. Sujood är en ställning av ödmjukhet och när man lägger sin panna på marken, då kommer man så nära sin Herre man kan.

Det var därför vår profet Muhammad salla Allahu 'alayhi wa sallama sade:

"Det närmare slaven kan vara Allah är när han är i sujood till Honom så gör mycket du'aa då." [Rapporterad av Muslim, 482].

Må Allah göra oss bland dem som är ödmjuka inför Honom, amin!
 
 
 
 

 /Al Ghareebah


Ummahns tillstånd

 

Vet ni varför al aqsa än idag är ockuperad? Varför muslimska länder blivit invaderade av murtadeen? Varför små oskyldiga barn begravs levande? Varför muslimer runt om i världen slaktas i händerna på tawagheet? Varför våra dyrbara systrar våldtas av smutsiga khanzeer? Varför våra bröder torteras när de kallar till tawheed? Varför våra shuyoukh fängslas när de talar haqq? Varför moskéerna bränns ner? Varför kouffar ständigt förlöjligar vår deen? Varför muslimer förföljs och förtrycks för att de tror på ”la illaha illa Allah muhammadan rasoullulah”? Varför vår muslimska nation, som en gång i tiden var den BÄSTA och starkaste nationen idag förvandlats till den svagaste nationen? Och vet ni varför muslimernas blod idag blivit så billig?! 

Det beror främst på två saker (kanske fler, Allah vet bäst):

1) Vi har lämnat och övergivit vår plikt

Allah 'azza wa djall säger i souraht at tawba, vers 38:

"TROENDE! Hur är det fatt med er? När ni kallas att kämpa för Guds sak klamrar ni er fast vid det jordiska; är ni så intagna av vad denna världen [kan erbjuda] att ni [glömmer] evigheten? Detta liv ger er bara torftiga fröjder jämfört med den eviga glädjen."


Och anledningen till att vi övergivit plikten som Allah har gett oss beror på…

2) … Den vidrigaste sjukdomen ”al-wahn” som existerar i våra hjärtan. Vad är al wahn? Profeten Muhammad salla Allaho ’alayhi wa sallam beskrev det som: ”Kärleken till det världsliga livet (hobb ad-dounya) och avsky inför döden.” [Abu Dawud nr. 4297]. 

Vi har blivit förblindade av det världsliga livet, så blinda av det materiella och det världsliga att vi sålt vår religion för det, wa Allaho al musta’an. Så därför befinner vi oss i det här korrupta tillståndet, och vi har ingen annan att skylla på än oss själva. 

Om vi vill få tillbaka Islaams och vår nations ’izzah så måste vi gå i rasoullulah salla Allaho ’alayhi wa sallam fotspår, och vi måste börja med att rensa våra hjärtan från korruptionen (al wahn). Var av en av oss borde börja med att handla efter Koranversen där Allah sobhanahu wa ta’ala säger i souraht ar raad vers 11: 

”Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag.” 

Wa Allaho a'alam, och Allah vet bäst.

//Bristfälliga Al Ghareebah 



Vem är blind?

 
 
~ Den som verkligen är blind är den vars hjärta blivit förseglad av Allah.

Må Allah öppna upp våra hjärtan till Koranen, och skydda våra hjärtan från alla sorters sjukdomar och korruption, allahumma amiin! 
 
 
                   '
 

Fi Amanillah!

/Al Ghareebah.



Gåvan Islam

 

Sannerligen är det en stor välsignelse från Allah att vara bland dem Han har väglett. Tänk dig min ädla syster, att Allah har valt just DIG. Allah har handplockat just DIG och lett dig till den raka vägen istället för dem andra… Får det inte dig att känna dig lite… speciell? Eller ärad rättare sagt. Sobhana Allah, det är en stor ära - för Allah vägledder endast dem Han älskar. Vi måste ta vara på den här gåvan systrar, för det är den bästa gåvan som finns! Att vara en ung praktiserande muslim i det här samhället vi lever i, och att vara bland dem som följer profeten Mohammads salla Allaho ’alayhi wa sallam fotspår är en stor välsignelse. 

 

Wallahi tanken slog mig igår, under 1:a maj, då många ungdomar förstörde sina liv genom att begå skamlösa handlingar öppet att jag kunde ha varit bland dem som knasat sina liv, men Allah har räddat mig från den förnedringen genom vägledningen. Är inte vår Herre värd att tackas?

 

Även i skolan när man har diskussioner med icke-muslimer som  inte vet vad dem skall göra med sina liv, sobhana Allah dem vet inte vad deras syfte med deras existens är, dem vet inte vart dem är på väg, vad som händer efter döden etc. och dem sitter och grubblar över det dag in och dag ut. Men alhamdoulilah, vi har alla svar i Koranen och Sunnahn – det är en oerhört stor lättnad!

 

Så ta vara på den gåva som Allah subhanahu wa ta’ala har välsignat dig med min syster. För islam är sannerligen en gåva, det är en dyrbar gåva som vi bör ta hand om och vårda om. Ta väl hand om den gåvan du har fått, för om du inte gör det så kommer Allah subhanahu wa ta’ala ersätta dig med människor som förtjänar vägledning…

Allah säger i souraht al ma’idah, vers 54:

  ”Troende! Om någon av er avsvär sig sin tro, skall Allah [i deras ställe] sätta människor som Han älskar och som älskar Honom.” 

 

                 

Fi Amanillah!

/Al Ghareebah.

 


Kom ihåg Allahs löfte...

I den mörkaste tunneln finner man alltid ett ljus, därför bör Du min ärade syster försöka hålla ut...Kom ihåg Allahs löfte när du går igenom svårigheter i livet: 


Allah 'azza wa jal säger i sourah ash sharh, vers 5 och 6:


فَإِنَّ مَعَ الْعُسْرِ يُسْرًا
På prövningen följer lättnad! 
إِنَّ مَعَ الْعُسْرِ يُسْرًا
[Ja,] på prövningen följer lättnad!

 

Fi Amanillah!

/Al Ghareebah.



Vilka är vi?

 
En av profeten Muhammads salla Allaho 'alayhi wa sallam närmaste följeslagare - Abdullah bin Mas'ood (radiAllaho anh) sade: "If you knew about me what I knew about myself, you would pour sand over my head." 

Och en av tabi'een, vid namn Muhammad bin Waasi (rahimahullah) sade: "If sins were a smell, then none would have been able to sit with me." [Ighathatul Luhfan p. 90]. 

Ya Allah… Vad bör vi säga om oss själva då?! Må Allah förlåta oss för våra enorma brister och förbättra vår situation.
 
            299914_461579410572368_884521499_n_large
 
Fi Amanillah! 
/Al Ghareebah.
 


Minns din Herre

 

När du vill att Allah ska lyssna på dig - be och åkalla Honom.

Och när du vill lyssna på Allah - läs då Koranen. /Al Ghareebah.

 

            
 


RSS 2.0